Kevin vaknade vid fyra och ville ha mat,
och somnade om direkt efteråt, han sover
fortfarande. Markus ligger och kollar på
någon canal + film och jag ska snart göra frukost
och fixa lite (=
Orkade inte tvätta igår så måste ner och boka ny
tvätt tid denna veckan ! Idag ska kevin bada och
ska försöka få med mig linn på en kvälls promenad
senare med =)

jag tänkte på en sak innan,
F*n vilken B*tch man blir som förälder,
dömmer ut andra föräldrar för hur just dom tar
hand om sina barn, de är först när man själv har en
liten att ta hand om och kommit in i hur de fungerar
som man börjar titta sig omkring och dömmer ut totalt..

"hon gör så, och hon gör så" "de är inte bra att
göra så men hon gör de hela tiden" "hon slutade
amma för kunna festa" osv.. Mycke tissel och tassel
mammor emellan verkligen ! Dom säger ju att vi tjejer
skvallrar och snackar skit mycket, och de MÅSTE vara under
graviditeten och när man är förälder som man gör de
som mest.. Man jämnför längd/vikt, första gången sin bebis
gjorde si och så, osv, allt är ett race, första bebisen , eller
rättaresagt tidigaste bebisen vinner. Men hur kul är de
egentligen ? De är la roligare om dom är så små så länge
som möjligt, så man alltid har sin lilla söta oskyldiga bebis
innan saker rivs ner, trotsåldern kommer fram, och skola börjar.
Och inte bara nu när dom är små, sen när dom blir större och
börjar med någon sport, eller ska välja gymnasium, då
vill man oxå gärna kunna skryta och vara "bäst" i gänget.
De kanske helt enkelt handlar om att man är så stolt över
sitt barn att man bara måste få berätta de för alla, vilket
inte är något fel i men blir de inte större press på barnet
om han/hon har något att jämnföras med hela tiden och alltid
ska leva upp till dom där höga förväntningarna?
Ne jag ska iaf aldrig sätta någon "hög ribba" på mitt/mina
barn, de finns vel en gräns, men den handlar om helt andra
saker =)


En tanke bara ...

 Bild på mamma och barnvagnen ute i vårvinter vädret